Ärter ses som en möjlig dellösning på det växande behovet av svenska växtbaserade proteiner. Ett nytt branschöverskridande projekt ska undersöka ärtans möjligheter till att bli mer motståndskraftig och skalbar under svenska förhållanden.
CECILIA HAMMENHAG ÄR doktor i molekylärgenetik och har jobbat inom både näringsliv och akademi under sin karriär. Sedan 2015 forskar hon vid SLU i Alnarp och är inblandad i en rad olika projekt – just nu med ärtan i fokus.
Inom ramen för regeringens stora satsning på växtförädling startades 2018 SLU Grogrund, för att dela ut pengar till projekt där syftet är att utveckla bättre grödor och sorter för svenska förhållanden. I det nya projektet Ärtan – garantin för framtidens gröna protein samlas representanter från hela kedjan: Lantmännen, Foodhills, Sveriges stärkelseproducenter, Findus/Nomad foods, Kalmar Ölands Trädgårdsprodukter och SLU. Cecilia Hammenhag är projektkoordinator.
Varför är ärtan så intressant?
– Vi har en lång tradition av att odla ärter i Sverige. Men nästan allting går till djurfoder. Vi borde kunna nyttja grödan bättre istället för att gå via djuren.
Vad är grundproblematiken för att skala upp produktionen?
– Det finns en förädlingströskel där infrastrukturen saknas för att koka och paketera ärter i Sverige. Det finns gott om odlingar i Sverige, men mycket går omvägen via utlandet. Vi har ett dödläge där man väntar in varandra.
Ärtan-projektet har två huvuduppgifter: dels ska man ta fram sorter som är mer odlingsbara i Sverige, dels få ut
en råvara som passar bättre för humankonsumtion.
– Många sorter är framtagna för europeiska förhållanden, så om vi vill ha sorter som funkar här måste vi ta fram dem själva. Eftersom ärter har litet rotsystem blir växterna känsliga för stress både från torka och vatten. Klimatförändringarna kommer öka dessa svängningar ännu mer, så vi behöver sorter som är mer tåliga i framtiden.
Enligt Cecilia Hammenhag har man samlat in över 300 olika typer av ärter från hela världen som nu ska analyseras genom att testodla i Sverige och utvärdera.
– Det handlar egentligen om traditionell växtförädling – om en sort klarar torka men är mottaglig mot sjukdomar kan vi korsbefrukta med en annan. I princip skulle vi kunna gå in i arvsmassan och redigera DNA-koden med hjälp av CRISPR-teknik om vi kände till den bakomliggande genetiska orsaken (vilket vi ofta inte gör), men det tillåts fortfarande inte inom EU. Därför kan andra länder gå fortare fram. Det är något man borde fundera på nere i Bryssel.
Allt fler pratar om gråärt och åkerböna som proteingrödor med stor potential framåt i det svenska lantbruket. Cecilia Hammenhag kallar åkerböna för ”ärtans hippa kusin”.
– Det finns stor efterfrågan på åkerböna och vi har ett systerprojekt som tittar på den mer specifikt. Gråärt odlas mycket i de baltiska länderna, men växten är ganska lång och sladdrig, vilket gör att den lägger sig på åkern. Nu hoppas vi kunna plocka positiva egenskaper från gråärten och korsa med en kortare variant. Även sötlupin har god potential framåt.
Växtförädling utan genetisk modifiering tar längre tid, men projektet är bara på fyra år. Förhoppningen är att hinna skapa ett rejält bibliotek med detaljerad data om de 300 sorternas alla egenskaper.
– Vi hoppas kunna stärka samarbeten mellan industri och forskning, det tror jag är vägen framåt. Projekten inom SLU Grogrund ska gärna generera nya projekt och vidare forskning. Innovationsgraden är stor inom alternativa proteinkällor, men de tillverkas sällan av svenska råvaror. Det finns en stor efterfrågan, så där hoppas vi kunna bidra.
Text: Christian von Essen
Foto: SLU Grogrund