Ett manifest för framtiden

Med frivilliga åtaganden kan man också komma långt. SARA SUNDQUIST är arkitekten bakom Livsmedelsföretagens hållbarhetsmanifest, som över 100 medlemsföretag skrivit under.

HÅLLBARHETSMANIFESTET har fått ett stort genomslag i livsmedelsbranschen sedan det lanserades 2019 med fem tydliga målsättningar för hållbar utveckling. För Sara Sundquist var det hennes första uppdrag som hållbarhetsansvarig och näringspolitisk expert på Livsmedelsföretagen. Hon kommer från en lång karriär inom Visita, där hon inledde sina 17 år med att framförallt jobba med nattlivsfrågor som vaktutbildningar, helrörspolicy och femtillstånd. Men under de sista 10 åren på besöksnäringens arbetsgivarorganisation fick hon allt mer ansvar för mat- och hållbarhetsfrågorna.

– Jag fick jobba mycket med regeringens satsning Matlandet Sverige och frågor kring hållbarhet och politik. Det var nog då jag insåg vilken otroligt spännande och komplex industri det här är.

Det var också från den rollen som hon blev rekryterad till Livsmedelsföretagen. Hennes första uppdrag blev att utveckla ett nytt hållbarhetsmanifest, fem år efter att det förra lanserades 2013.

– Det var väldigt kul att få komma in och bita tag i den uppgiften. 2015 slöts Parisavtalet, och 2017 lanserades Agenda 2030, så vi hade otroligt mycket mer information och kunskap kring hållbarhetsfrågorna.

Ett viktigt kriterium var att manifestet skulle vara frivilligt. De medlemmar som känner sig manade kan välja att skriva under och göra ett mer formellt åtagande – antingen på alla fem punkter eller bara någon enstaka.

– Frivilligheten är viktig, eftersom vi inte kan bestämma vad våra medlemmar ska göra. De måste genomföra arbetet själva, med egen vilja och drivkraft. Som organisation står vi bakom grunddokumentet, men det är branschen som måste göra omställningen.

I dagsläget har 100 av 800 medlemsföretag skrivit på manifestet, men Sara Sundquist poängterar att de undertecknande i regel är stora aktörer som står för lejonparten av branschens omsättning.

– Vi har förstås mindre bolag med också, och de kanske ibland väljer två eller tre av punkterna att jobba med. Att fokusera innebär förhoppningsvis också att man reflekterar mer kring hur man jobbar med frågorna på bästa sätt.

Så hur ser manifestet ut? Sara ger oss en genomgång av de fem punkterna.

1: Fossilfri industri till 2030

”Vi åtar oss att arbeta för att till 2030 ha gått över till fossilfri energi både i vår produktion och i våra transporter.”

Medan många kämpar med att ställa om primärproduktionen till fossilfri energi är det transporterna som är den stora pucken under de kommande årens kamp mot fossilberoendet.

– För en mindre aktör kan det vara så enkelt som att byta elavtal, men för större aktörer kan det vara en ganska kostsam process att byta ut fossila bränslen i produktions- och logistikkedjan. Vi ser nu att många bolag har sådan inriktning, bland annat stora aktörer som Orkla. Men det kräver i regel långsiktig planering och stora investeringar.

Den begränsade tillgången på biodrivmedel, laddinfrastruktur och batteriteknik är utmaningar för en snabb och storskalig omställning.

– Många stora lastbilar kommer fortfarande att behöva förbränningsmotorer, men med fler cirkulära flöden för biobränsle kommer utvecklingen ske fort där också. Arla var riktigt tidiga pionjärer vad gällde fossilfria lastbilar och jag vet bland annat att Lantmännen jobbar mycket med frågan om biodrivmedel just nu.

2: Halvera matsvinnet

”Vi åtar oss att arbeta för att till 2030 halvera matsvinnet i den egna produktionen samt bidra till minskat matsvinn i primärproduktions-, handels- och konsumentled.”

Att attackera matsvinnsproblematiken innebär att ta ett grepp kring hela livsmedelskedjan. Sara Sundquist påpekar att åtgärder i ett led kan riskera att knuffa problemet vidare till nästa.

– Allt vi gör i kedjan påverkar. I primärproduktionen kan matsvinn till exempel handla om stelbenta kvalitetsnormer som egentligen inte spelar någon större roll för slutprodukten. Eller att man använder förpackningar som inte är optimala för slutanvändaren. Det finns mycket att tjäna på att kunna sälja allt man producerar.

Som exempel på kreativa lösningar nämner hon Findus i Norge.

– De fick hela tiden potatisstumpar över från pommes frites-produktionen. Då slöt de istället avtal med handeln så att dessa bitar kunde paketeras och säljas som en separat produkt med hjälp av ny skyltning i butikerna. Det hade aldrig fungerat utan en gemensam överenskommelse.

3: Återvinningsbara förpackningar

”Vi åtar oss att arbeta för att till 2030 uppnå 100 procent materialåtervinningsbarhet på samtliga förpackningsslag och att arbeta för att uppnå en högre grad av återvunnet material i våra förpackningar.”

Livsmedelsförpackningarnas viktigaste roll är att skydda varan och se till att den håller länge och inte blir dålig. Men sen då?

– När det gäller material är det viktigaste att det kan cirkulera i en hållbar loop. Det är nästan viktigare i dag än att bara fokusera på CO2-avtrycket. Vi har kommit väldigt långt när det gäller återvinning av glas, metall och papp – nu är det inom plast som mycket behöver göras. Det är väldigt svårt att använda återvunnen plast till livsmedel, så många är beroende av jungfrulig råvara. Nu kommer biobaserad plast allt mer, och att Coca-Cola lyckades gå över till 100 procent återvunnen PET i sin fabrik i Jordbro var ett stort steg i rätt riktning.

4: Goda villkor i leverantörsledet

”Vi åtar oss att senast 2020 ha en policy för uppförandekod och arbetsmiljö i våra leverantörsled. Policyn ska följas upp varje år.”

Livsmedelsföretagen är en arbetsgivarorganisation som säkerställer att medlemmarnas anställda är försäkrade och har kollektivavtal. Det är en självklarhet för de flesta i den svenska livsmedelssektorn. Men i andra och tredje ledet i leverantörskedjan är det inte lika enkelt att hålla koll.

– Med ökad transparens blir det allt viktigare för företagen att ta ansvar för de arbetare som befinner sig längre ut i kedjan. Jag vet att kaffebranschen jobbar hårt med de här frågorna, liksom bolag med produktion i det vi kallar riskländer som handlar med choklad, kryddor och tobak. Det är inte helt enkelt att navigera på ett hållbart sätt i länder som ofta lider av korruption och bristfälliga arbetsrättslagar.

5: Effektivare vattenanvändning

”Vi åtar oss att höja effektiviteten på vår vattenanvändning.”

Ur ett svenskt perspektiv är det lätt att se vatten som någonting gratis och självklart. Men om man ser det som en delad global resurs finns det all anledning att tänka efter kring hur man hanterar vattensituationen.

– Många av oss har på nära håll upplevt vattenstress under varma somrar här i Sverige, så frågan angår oss alla. Kommunernas uppgift är att i första hand leverera vatten till medborgare och samhällstjänster – livsmedelsbolagen kommer längre ner på listan ifall det råder vattenbrist. Att inte veta hur mycket vatten man gör av med i produktionen kan bli en känslig fråga den dagen det faktiskt råder brist. Bryggerierna är riktigt duktiga på det här i dag och kan vara en bra inspiration för andra.

Text: Christian von Essen

LÄS MER
Allt om Livsmedelsföretagens hållbarhetsmanifest på www.livsmedelsforetagen.se